Exkluderingar – en överskattad väg till hållbar utveckling?


Många investerare tror att exkluderingar bidrar till hållbar utveckling genom att höja kapitalkostnaden för de bolag som väljs bort, och därigenom pressa dem att bli mer hållbara. Men i praktiken fungerar det inte så.
Förklaringen är att de flesta branscher inte är finansiellt begränsade, alltså inte särskilt beroende av nytt aktiekapital för att driva verksamheten.
Ta tobaksindustrin till exempel – som är den mest exkluderade men också minst finansieringsberoende sektorn (Blitz och Swinkels 2020a,b; Rajan och Zingales 1998). En studie av 20 års data visar att exkluderingar inte haft någon mätbar effekt på tobaksindustrin, inte ens på kapitalkostnaden (Blitz och Swinkels 2020a,b). Handel med tobaksaktier innebär endast ett ägarbyte mellan investerare – utan att nytt kapital tillförs bolaget.
Dessutom lockar de höga utdelningarna investerare som inte tar hänsyn till hållbarhetskrav, vilket gör att bolagen kan fortsätta som tidigare trots att ESG-medvetna investerare undviker dem.
Det här resonemanget kan kännas igen. Det är ”baksidan av myntet” till vår tidigare artikel om varför handel med aktier i sig sällan bidrar till hållbar utveckling.
Det är viktigt att understryka att även om exkluderingar inte påverkar de uteslutna bolagens hållbarhetsarbete, betyder det inte att de saknar värde. Det är fullt rimligt att både privatpersoner och institutioner vill avstå från att tjäna pengar på branscher som står i direkt konflikt med deras värderingar eller hållbarhetsmål. Dessutom efterfrågar många institutionella kunder exkluderingar för att hantera renommérisk.
De kan också vara ett verktyg för att minska klimatrelaterade omställningsrisker, särskilt inom sektorer som är svåra att ställa om. Alla dessa är giltiga skäl till att använda exkluderingar.
Jag tänker ofta på ett välkänt citat av den legendariske investeraren Charlie Munger, mest känd som vice styrelseordförande i investmentbolaget Berkshire Hathaway från 1978 fram till sin död 2023. 
”Jag önskar att jag visste var jag skulle dö – då skulle jag aldrig gå dit.”

Exkluderingar innebär att man väljer bort vissa bolag eller sektorer ur en portfölj utifrån miljömässiga, sociala eller bolagsstyrningskriterier. I det här numret berättar vi om hur metoden har vuxit fram och varför vi använder den i förvaltningen av HealthInvests fonder.
På samma sätt definierar vi aktiviteter som är oförenliga med god hälsa och välbefinnande och exkluderar dem, för att säkerställa fondens mål – att främja god hälsa.
Med andra ord är exkludering en del av vår process, men långt ifrån tillräckligt för att nå fondens hållbarhetsmål. Därför arbetar vi också med positiv screening, investerar i utvecklingsbolag och för en aktiv dialog med våra portföljbolag.
Vi exkluderar bolag med verksamhet inom konventionella och kontroversiella vapen, fossila bränslen, tobak, pornografi, alkohol och spel. På vår hemsida finns detaljerade ställningstaganden om motiven bakom varje kategori. Generellt sett är risken liten att vår bransch, hälsosektorn, omfattas av exkluderingarna, men vi är medvetna om vissa inslag inom vårt jämförelseindex MSCI World Healthcare Index med viss exponering (dock för liten för att trigga exkludering):
Ingen av dessa finns i vår portfölj.
I takt med att exkluderingar har gått från en nischstrategi till branschstandard är det viktigt att fråga sig vad de faktiskt åstadkommer. För HealthInvest är negativ screening en viktig del av processen, men aldrig vårt främsta verktyg för att nå fondens hållbarhetsmål.
/David Seekell, Hållbarhetsansvarig

Bengtsson, E. (2008). A history of Scandinavian socially responsible investing. Journal of Business Ethics 82, 969–983.
Blitz, D. and L. Swinkels (2020a). Do tobacco share owners finance the tobacco business? Journal of Impact and ESG Investing 1, 53–67.
Blitz, D. and L. Swinkels (2020b). Is exclusion effective? Journal of Portfolio Management 50, 9.
Blitz, D. and L. Swinkels (2023). Does excluding sin stocks cost performance? Journal of Sustainable Finance & Investment 13, 1693–1710.
Kaufman, P. D., ed. (2024). Poor Charlie’s Almanac: The Essential Wit and Wisdom of Charles T. Munger. Stripe.
Mattingly T. Joseph, I. et al. (2023). Pharmacy Benefit Managers: History, Business Practices, Economics, and Policy. JAMA Health Forum 4, e233804–e233804.
Rajan, R. and L. Zingales (1998). Financial Dependence and Growth. American Economic Review 88, 559–586.
Szinicz, L. (2005). History of chemical and biological warfare agents. Toxicology 214, 167–181.
Trinks, P. and B. Scholtens (2017). The opportunity cost of negative screening in socially responsible investing. Journal of Business Ethics 140, 193–208.
Utforska fler artiklar